- Nötkreatur -

Grund frågeställningen som här undersöktes av mig var :

- Vem vet bäst ?
Om hur ett Nötkreatur vill ha det och vad ett Nötkreatur mår bra av och hur ett Nötkreatur optimerar sig ?
- Nötkreaturet eller jag ?


*     *     *

År 1985-1986

En tidig höst i augusti hade experimentet utvecklats färdigt mentalt inne i mig och jag inköpte 3 st Tjur-kalvar...
Alla tre födda i augusti.
(2 st SLB & 1 st SRB.)



Grund-idén vara att ge dessa 3 kalvar så VIDA  "ramar" som möjligt och överlåta till dem själva att känna av och besluta när de ville vila, dricka, skutta och äta och hur mycket och vad etc etc
Alltså att erbjuda dem "omyndighets nivån" som var så liten och låg som möjligt.



De skulle också nu få tillbringa hela den kommande vintern utomhus i en liten hage med en skogs dunge i...
I den hagen fanns nu även en Kraftfoder automat som jag byggt, rundbalar av Hö & Halm i speciella arrangemang, samt en liten bäck där de kunde förse sig med vatten då de "kände" för det...



De första 2 månaderna utfodrades de i vanlig ordning med mjölkersättning, som upphörde i oktober, då de nu var stora nog att enbart livnära sig på kraftfodret i från automaten och Hö...

 

Nätterna tillbringade de som regel under några stora Granar där jag också hade placerat ut några stora "rund-halm-balar"...

 

Dagarna ägnade de sig åt att leka, äta, dricka vatten, vila och mumsa på div grönt, så som Granbarr, Salix bark och div örter och växter...

 

Kylan och den första snön kom ovanligt tidigt detta året och det blev ovanligt snö rik och kall vinter.
Lite orolig var jag allt till en början över hur de skulle klara av detta.
Men den oron försvann kvickt, då jag såg hur snabbt och genialt och instinktivt de anpassade sig till klimatet och den utomhus miljön som nu var deras hem.
Tex. så fick de en mycket ändamålsenligt hårväxt och jag såg dem aldrig frysa hur kallt den än var.
Så då jag inte kunde se eller känna av att de hade ett enda problem med kylan, så slappnade jag också av, likt dem.
Däremot så gillade de inte noll-grader + blåst och regn något vidare...
Rusk-väder huuu


I december, då de var c:a 4 månader gamla och vägde över 150 kg levande vikt, blev det dock stora problem. 
Snön och kylan kom som sagt var tidigt detta året och mina "grannar" och c:a 20 st Bonn-kolleger som visste om vad jag sysslade med blev HEL-GALNA.  

Av de 20 Bönderna, så var 19 st helt 100% IDIOT-SÄKRA på att jag var en jävla IDIOT, och på att kalvarna skulle...
1. Lyx-äta = kostsamt/ kilo producerat kött.
2. Frysa ihjäl = Djurplågeri och väldigt kostsamt.
3. Bli sjuka = Växa dåligt och bli väldigt kostsamt.
4. LIDA = Dålig tillväxt och kostsamt och djurplågeri.
5. Etc etc etc etc

 
Hälften av dem, c:a 10 st var direkt aggressiva och hotade mig med både stryk och anmälan till Polis och djurskyddet etc etc...
(Vad och hur de bearbetade min dåvarande hustru med vet jag inte, men jag är säker på att hon fick ta emot en hel del hon också.)



Att bli utpekad som "DJUR-PLÅGARE" är ingen hitt...
& detta var tufft att ta för mig.
Att det inte förelåg något djurplågeri i realiteten, utan precis tvärt om, hade inte ett enda något med saken att göra och det var omöjligt för mig att försvara mig, då majoriteten, den stolliga, alltid har rätt och aldrig fel.

 

Där emot så uthärdade jag och skyddade mig så gott det gick för alla påhopp och drev experiment och projektet vidare.
(Jag är inte av den ARTEN att jag räds "en majoritet".)

Jag visste ju och såg ju detta dagligen med mina egna Nötkreaturs-erfarna ögon hur jävla BRA Tjur-Kalvarna mådde och hade det, för att inte tala om hur jävla bra de tillväxte...

 
Till saken hör, att jag hade full koll på mängden kraftfoder och Hö som jag inköpte och antalet mega kalorier som kalvarna förbrukade. Statistik som jag sedan avstämde med att då och då väga kalvarna och skapa grafer...
Mina tre Tjur-kalvar började redan efter mindre än 2 månader gamla att på ett signifikant sätt utmärka sig gentemot SLU,s tillväxt normen. (Mer om varför senare.)
De tillväxte så mycket att jag till en början själv hade svårt att tro på vad siffrorna sa och visade och jag tvingades då att räkna om och om, men resultatet kvarstod.
Då blev jag Ko-Lugn.

(För om de kunde uppvisa en sådan stor tillväxt, mycket och signifikant över normen, ja då var det ett bevis för att de i alle fall inte kunde fara illa, för det första märkbara som inträffar om de hade lidit på ena eller andra sättet, skulle varigt en minskande tillväxt.
Detta faktumet gav mig råg i ryggen och jag gav igen och blev hånfull och häcklande mot alla mina belackare, som följaktligen började HATA mig...)

            *          *            *

 

Vintern fortskred och blev en av de kalaste och  snö rikaste vintrarna i mitt manna minne. Kalvarna verkade dock inte det minsta besvärade av snön och kylan, det verkade till och med som om de gillade just detta.




1 av dessa 20 Bönder var dock med mig under hela experiment resan och informerade sig och intresserade sig på ett liknande sätt som jag själv gjorde för experimentet som sådant. Han var open maind.
En dag frågade jag honom om varför ?
Med tanke på att "alla andra" hatade mig och var hel galna på mig och mitt experiment. Hans svar blev:
-Det spelar ju ingen roll om detta experimentet faller väl ut eller ej, för hur eller hur så kommer det att finnas saker att lära ur det.

 

Till saken hör att just denna Bonden var i startgroparna på att bygga om och till sin egna dåvarande Ko-besättning på c:a 40 kor. Hans grund plan var att öka på Ko antalet från 40 st till c:a 140 st.
Hela denna vintern höll han på att rita på div olika tillgängliga stall-strategierna och räknade på de olika investerings kostnaderna etc etc
(Mer om detta och om hur det slutade senare...)



I Januari, då snön och kylan var som störst, anlände div "frivilliga" amatör INSPEKTÖRER i från civilsamhället, för att kolla upp det eventuella djurplågeriet...
De fick dock stora problem då de mötte de 3 kalvarna, öga mot öga, som var sprudlande glada och friska och rena och som dessutom nu hade tillväxt så mycket extra jämfört med SLU,s traditionella kalvar, att det till och med en amatör med blotta ögat kunde se skillnaden.
 
Ärligt talat, så var till och med jag förvånad över deras stora tillväxt mitt i den smällkalla snörika vintern. Jag hade trott på och räknat med en något större och bättre tillväxt än SLU,s norm tillväxt, men verkligheten hade så här långt till och med överträffat min egen positiva syn med råge.
(& än värre/bättre skulle det bli)

           *          *           *

Experimentet var uppdelat i två delar.

1. En arbetsbesparande del, som enkelt uttryckt gick ut på att Kalvarna tog hand om sig själva och att man på så vis kunde minska arbetes-kostnaden /kilo färdigt kött.
Min arbetsinsats så här långt, bortsett ifrån själva experiment tänkandet och uppföljning och bokföringen etc etc
Var att var 14 dag, fylla på kraftfoder-automaten och att en gång i månaden köpa och köra hem ett par rundbalar Hö.
Summa Kneg-tidsåtgång/månad c:a 4 timmar.

Kalvarna tog ju mycket väl hand om sig själva, då de hade den friheten att göra det.

2. Den andra delen var och gick ut på att ta reda på "hur väl" de själva, utifrån sina djupt liggande instinkter, kunde balansera sig själva och optimera sig själva och sitt födointag och tillväxt etc etc
Tex. så åt de ju inte bara två ggr/dygn, som i "normal" uppfödning, utan de åt lite då och då och flera många ggr/dygn, då de så att säga ju hade FRI tillgång på foder och allt annat som de behövde.

Denna delen, deras frihet att balansera & optimera sig själva, trodde jag på innan experimentet, att de skulle fixa "minst lika bra" som vid konventionell uppfödning och till och med lite bättre...
Men det visade sig att jag hade fel. De balanserade sig och optimerade sig inte bara "lite" bättre, utan "MYCKET" bättre. Visade det sig då experimentet avslutades med slakt i oktober kommande höst, då de var 14 månader gamla.


            *               *                   *


Vintern gick och våren nalkades och så långt inte ett enda problem registrerat/upptäckt. Då div träd knopparna började leva och gräset likaså, så startade kalvarna med att pilla i sig lite av både det ena och andra. Tex. så drog de ganska ofta upp en lämplig Grästorva ur Jorden, som var extra utsatta för solen och skakade av den mesta av jorden och slukade rötterna.

Då naturen senare på våren vaknade med full kraft, ja då var kalvarna redan förberedda och den nya bakteriefloran som nu krävdes i deras matsmältnings organ var redan på plats.

Den tillväxten kött/dag som de nu uppvisade de första 2 vår månaderna var helt otrolig och i klass med den tillväxten som Nötkötts-djurs di kalvar är kapabla till, c:a 2 kilo tillväxt/dygn visade mina beräkningar och vägningar.

Dessa c:a 2 kilo ska jämföras med c:a 1 kilo som den traditionella Bonden får nöja sig med under denna tiden på året.

Dessutom så slutade mina kalvar successivt med att konsumera det dyrare kraftfodret helt och hållet och gick per automatik och per instinkt mer och mer på den gröna soppan.



Sommaren fortskred och inget bakslag registrerades...

                       *    *    *

I mitten på oktober, då kalvarna var 14 månader gamla, så blev det dax för själva slakten.
Nu fick jag lite problem med hur jag skulle bära mig åt rent praktiskt. Kalvarna hade ju aldrig varigt grimade/uppbundna eller instängda och var det möjligt att avliva dem i hagen ?
Hur skulle de 2 som förblev i livet reagera då när jag sköt och avlivade den första och blodet sprutade ?

Jag frågade och undersökte vilket som skulle vara bästa sättet för att avliva och slakta dem, ibland mina "Bondkompisar".
Många råd fick jag och de flesta gick ut på att jag skulle stänga in dem i en Ladugård någonstans. En Bonde som jag hade stort förtroende för sa:
-Det är bara att avliva dem en efter en i hagen i de andras åsyn, det spelar ingen roll och går hur bra som helst. De som är vid liv kommer inte att reagera negativt på sin döde kompis eller på allt blod.

Sagt och gjort, så gjorde jag...
Jag sköt och avlivade dem en efter en i hagen och mycket riktigt, de som fortfarande levde brydde sig inte ett enda något. De nosade på blodet som sprutade och på sin "kompis" i dödsryckningar sparkande och INGA negativa känslor i dem gick att registrera.
Dock kände sig den sista Tjurkalven, den som till slut blev ensam lämnad kvar, väldigt ensam och ville också resa dit hans kompisar rest... PANG.

Då de senare hängde där i min slaktarbod alla tre...
Urtagna och flådda och nu där hängande i några dagar för att möras.
(C:a 30 dygns/grader är vad som behövs för att inte köttet ska bli segt som tuggummi. En snitt temp på 10 grader/dygn, innebär att kropparna ska hänga i 3 dygn, innan styckning.)

Då "mörnings-processen" var färdig efter några dagar och mina kunder kom för att hämta sitt kött, så blev det dax för VÄGNING.
Då fick jag en CHOCK.
Jag trodde ju på att de skulle växa lite mer och det gick ju också att se med blotta ögat att så var fallet.
Men nu på vågen, då det blev synligt Svart på Vitt...
Så som sagat var, då fick jag en CHOCK.
De vägde nämligen:
Tjur 1. = 256 kg slaktad vikt.
Tjur 2. = 252 kg slaktad vikt.
Tjur 3. = 248 kg slaktad vikt.
(Snitt drygt 250 kg/Tjur)

Vilket är en helt otrolig tillväxt i jämförelse med vad normen säger, som säger att de i denna åldern skulle ha vägt i mellan 180-200 kg.

Jag hade alltså fått c:a 50 kilo GRATIS kött extra i från Gudarna/Tjur.
Till saken hör också att av det fodret som de ätit under sin levnad, så kom det mesta i från det relativt och billigare BETET och inte ifrån det relativt dyrare "kraftfodret".

Dessa 50 kg extra/tjur är också 50 kg extra på marginalen, vilket innebär EXTRA lönsamma kilon i kr räknat.

Om man räknar om detta resultatet i kr och ören, så blir det c:a följande:

Jag tjänade lika mycket kronor på mina 3 Tjurar, som den traditionelle norm Bonden tjänade på c:a 10 st Tjurar.
Vilket är en ENORM SKILLNAD.
OBS ENORM SKILLNAD.
(Till saken hör också att jag gjorde denna affären svart, vilket innebär att jag fick lika mycket pengar i fickan ifrån mina 3 Tjurar som en "Vit Bonde" skulle fått ifrån c:a 20 Tjurar :-p  )

Nu blev mina belackare hel galna på mig och började hata mig än intensivare.

Dock, så den där ende Bonden som var med mig hela denna tiden, han som skulle bygga sig en ny Ladugård en dag...
Han KNÖLADE I HOPP alla sina ritningar och beräkningar som han ägnat sig åt det senaste året och Eldade upp detta.
Sedan satte han sig ner och rita om allt och lät sig INSPIRERAS fullt ut av detta mitt experiment...
(Vilket han nu vågade, då han sett med egna ögon att detta "tänket" fungerade.)
Detta plus att han använde alla sina egna erfarenheter resulterade i ett nytt "eget" Ko-stall.
Då han var färdig med detta ritandet och planerandet så satte det praktiska bygget igång och en dag så stod där en ny Ladugård med nytt tänk i.
Men inte ifrån 40 Kor till 100 Kor, som han först hade tänkt sig, utan i stället en ny Ladugård för 150 Kor.

Några år senare så besökte jag honom...
Då levde jag som "uteliggare" efter min smärtsamma skilsmässa, men detta dolde jag för honom.
Jag hade nämligen förlorat ALLT.

(Fru, familj, barn, hus, arbete, pengar och en av anledningarna till detta var den LYNCHNINGEN som jag blev utsatt för ifrån mina kränkta belackare som INTE kunde TA resultatet ifrån mitt experiment, ett resultat som vändes emot HAT emot mig.
Detta var PRISET som jag fick betala för detta experimentet och ny-tänket.)



Men då Bondet går omkring där med mig i sin nya Ladugård, som nu hade varigt i drift i c:a 4 år...
Med mig i släptåg...
Så sa han till mig typ följande:
-Thomas, detta är otroligt fantastiskt...
a) Jag jobbar färre timmar/dygn nu i dag, med att ta hand om 150 Kor, än jag gjorde då förr med att ta hand om 40 Kor.

b) Veterinär kostnaderna är i dag också hälften emot vad de var förr. Vilket betyder att den kostnaden i dag per Ko har sjunkit ifrån 100% till c:a 15% per Ko.
(Vilket är massor av extra pengar + gladare Kor.)

c) Kossorna stortrivs, titta bara på dem...

d) & inte nog med detta, de mjölkar c:a 30% MER/Ko.
(Vilket är extra mjölk på marginalen vilket är extra lönsamma kilo mjölk.)

-Thomas... detta är fantastiskt. Fantasi-astiskt.

Jag lyssnade på honom och hans utläggning och hans entusiasm gick inte att missta sig på.
(En snabb huvudräkning visade att denna Bonden nu tjänade c:a minst 5 gånger mer pengar/arbetad timme, bla. därför att extra förtjänst på marginalen är extra värdefull.)


Efter fikat så åkte jag vidare... vidare vidare vidare


(Mycket glad över resultatet i den fulla skalan, men knöka-fylld av sorg över min förlorade familj och en massiv ilska riktad emot alla ryggdunkande snubbar som dansar guppande i grupp.)

                 *         *         *

Nu, nu 30 år senare, så har ringar på vattnet och spridnings effekten av detta "tänket" gjort att alla mina belackare, de som inte kunde tänka-om eller fatta, de har i dag gått i konkurs, eller i vart fall upphört med Djur-uppfödning.
(Vilket ger mig skade-glädje :-)  :-)  :-)  )
Alla Ladugårdar som byggs i dag 30 år senare, byggs med detta tänket som bas och utgångs läge...

Jag menar inte att det var endast jag som har hittat på detta, nej nej, det var många som jobbade åt ett liknade håll...
Men den stora majoriteten jobbade emot med ett mycket stort och massivt MOTSTÅND emot detta "tänket", men det motståndet är i dag borta RADERAT.

Men jag menar...
Att just jag "Slog i den sista Spiken" och KROSSADE detta imbecilla motståndet...

Mitt svarta på vita resultat gick inte att komma förbi eller ifrågasätta...
Det gick bara att HATA....
Eller att ÄLSKA.

               *             *              *

Om man skulle drista sig till att försöka räkna ut vad detta "skiftet" inom Svensk Nötkreatur produktion hitintills varigt värt i kronor och billigare produkter för konsumenterna...?
Ja då hamnar man på siffror typ flera 100-tals miljoner kr. / år...

Men just jag blev LYNCHAD och FÖRLORADE ALLT...
(Detta "fenomenet" är inget nytt, tvärt om, det är regeln beträffande allt bra ny-tänk då bra ny-tänket förändrar spelplanen. Typ som "Rockad" i schack.)

Inte en Krona har jag fått för att jag såg till att ett nytt kapitel började skrivas...
Inte ett enda erkännande...
Inte ett enda TACK...

Men...
Men jag fick något annat istället...
Jag blev än FRIARE och är i dag en fri Kosmopolit.


Ja jo, detta experimentet och projektet är jag stolt över.

MYCKET STOLT.



(Ja jo, mycket stolt och dess fantastiska resultat bjuder jag gärna på och ger mer än gärna bort till er alla...  "oss alla" :-)  )


P.s. Typ c:a 10-20 st ny-tänkande människor är det som jobbat med detta och som bidragit till detta "nya tänket" och denna nya fantastiska förändringen/förbättringen...
Något som sammanräknat är värt 100 tals miljoner kr/år till samhället...

Alla dessa 10-20 st ny-tänkare är utan tvekan värd var sin medalj ifrån Kungen och Samhället...
& en av dessa ny-tänkarna är jag :-)
(Något som aldrig kommer att ske.)  D.s.